Jag skulle kunna göra nästan vad som helst för att få vunnit den där M&Gen. Herregud vilka lyckostar! Varför ser de så sura ut.... Är jag nervös kan jag inte sluta le och skratta, de kanske borde få lite av mig haha.
Iallafall, gillar verkligen att de hade ett sådant M&G, alla andra "vanliga" M&G är så stela och tysta.. Opersonliga.



Hej! Jag är Natini (osäker på hennes namn), er Nokia reporter och vi har precis kommit fram till Düsseldorf. Nu är vi på väg till hotellet där vi ska träffa vinnarna av M&G med Tokio Hotel. Jag ser fram emot vart vi är om ett litet tag. Vi sitter här på takterrassen på InterConti tillsammans med våra två vinnare, Niamh och Lisa och väntar på M&G med Tokio Hotel och först skulle vi vilja ställa några frågor.

Träffar ni Tokio Hotel för första gången idag?
Niamh: Ja. Alltså, personligen och nära... Ja, det är första gången.

Vad är så speciellt med Tokio Hotel?
Niamh: Tja, definitivt deras utseenden. Alltså, betydligt annorlunda jämtemot andras utseenden, skulle jag säga. Och lägg till musiken till det och speciellt att de redan gjorde musik före detta. Alltså, att de faktiskt har varit ett band sedan ung ålder... Ja, det kanske, det har inte funnits något som dem i Tyskland tidigare.

Beskriv känslan när ni fick reda på att ni skulle få träffa Tokio Hotel nu. Alltså, att ni vann. Hur kändes det när ni fick reda på det?
Niamh: Ja alltså, jag fick mejlet och först trodde jag inte på det och tänkte "Nä, det kan inte vara sant." Och sen ringde jag henne direkt och nu är vi väldigt spända. Även i skolan tidigare, och har varit det hela dagen. Definitivt. Jag tror att det kommer bli en oförglömlig dag.

*killarna anländer*
*alla hälsar*

Bill: Ska vi ta bilder först? Eller vad?
Flickona: Åh ja!

*tar bilder*

Niamh: Jag heter Niamh, det är Lisa. Vi är båda från Düsseldorf. Öhm, vi har varit fans sedan 2005. 
Bill: Så från... den första början.
Niamh: Precis. Tja, faktiskt sedan, öhm.. Vi har faktiskt varit fans sedan Comet. Eran första Comet.
Lisa: Ja, precis från den dagen faktiskt.
Georg: Coolt.
Bill: Ja, vi minns det väldigt bra.
Tom: Det var också ett väldigt roligt uppträdande, tycker jag.
*alla skrattar, speciellt Bill*
Niamh: Varför var det så roligt?
Bill: Varför var det så roligt, Tom? Kom igen, berätta.
Tom: Bill såg bara väldigt rolig ut då.
Bill: Ja, jag minns det... Jag tror det var den mest spännande prisceremoni för oss alla eftersom det var våran allra första.
Tom: Och vi var nominerade senare.
Bill: Och vi var nominerade senare. Alltså, vi har... Alltså, varje gång jag... Varje gång vi fortfarande ser bilder idag, som i ett montage eller något, när de visas... Öhm, då vet jag att vi verkligen har varit väldigt lyckliga. Tja, jag tror det var den mest spännande tiden för oss som band. Då när vi insåg "Ok, vi kommer få ett sådant pris för första gången och vi blandas in i det, med alla dessa människor."

Lisa: Blir ni fortfarande lika spända idag som då?
Tom: Alltså, speciellt eftersom vi har varit så mycket utomlands nu, öhm, blir det faktiskt mer trevligt och avslappnat för oss nu när vi har något schemalagt i Tyskland och vi ser faktiskt mer fram emot det än att vara, öhm, extremt nervösa.
Bill: Jag tror att vi bara är super nervösa innan konserter och sånt, eller hur? Alltså, när vi är på turné. Vi är faktiskt nervösa varje dag då.

Niamh: Öhm, sket Georg innan konserter?
Bill: Georg sket. Definitivt. Georg skek inann varje skonsert. Alltså, definitivt.
Tom: Ja.
Georg: Alltid innan... ja.
Bill: Alltså, jag tror att du till och med ggick fyra gånger i Rom.
*alla skrattar*
Bill: Det var också en väldigt bra show. *skrattar*
Gustav: Ett nytt turnérekord.
Bill: Ja, det var inte dåligt. Nä alltså, vi tvingar honom också att göra det. Alltså, han måste verkligen gå också.

Niahm: *man hör inte hela frågan* [...] i Tokyo?
Bill: Ja, Tokyo har fortfarande inte hänt än... Vi har haft en väldigt dålig upplevelse nyligen. Vi hade nämligen en spåkvinna i... Öhm... Vart var det? Taipei?
Tom: Ja.
Bill: Så vi hade en spåkvinna där och han spådde oss, öhm... Tja, det var faktiskt två fåglar som valde kort och vi frågade när... Vad frågade vi igen? När vi skulle få åka till Tokyo eller ifall vi skulle kunna åka dit över huvud taget...
Tom: Nej, ifall vi skulle kunna åka dit någon gång i år.
Bill: Precis. De sa... inte riktigt.
Tom: Det verkar inte så.
Bill: *skrattar* Det verkar inte så, eller hur? Så de sa att vi inte kunde åka till Tokyo än. Trots att vi faktiskt planerar att åka dit. Alltså, vi vill verkligen åka dit så fort som möjligt. Alltså, förhoppningsvis i år. Men om inte i år, då i början på nästa år.

Hur känns det efter en sådan träff?
Lisa: Alltså, det var väldigt spänt och öhm... Ja, jag tror att det måste sjönka in lite först. Det var...
Niamh: Ja, de var väldigt, väldigt trevliga. Precis som man också känner dem från TV, de var som man har föreställt sig. Och jag tycker det är väldigt bra. Jag gillade det verkligen, det var häftigt.

Ni båda får en Nokia 5310 Music Express.
Flickorna: Tack så mycket.
Ha roligt med dem.

Så det var träffen, träffen med Tokio Hotel. Det gick bra. De två lyckliga vinnarna körde hem och Tokio Hotel är även på resande fot igen. Och vi ska också åka iväg nu. Hejdå.




cred: svensk översättning ELINA